Överallt har man kunnat läsa om Där kräftorna sjunger den senaste tiden. När jag äntligen bestämde mig för att läsa den kändes det nästan som att jag var den sista människan på jorden som inte redan läst och älskat den. Under årets sommarhemester i Sverige fick den följa med hem från Akademibokhandeln.
Kya växer upp i våtmarken utanför en liten stad vid North Carolinas kust. En efter en lämnar hennes familjemedlemmar henne och till slut är hon helt ensam kvar. Hon tvingas överleva helt på egen hand i samklang med naturen. Byborna kallar henne för Träskflickan och det sprids flera elaka rykten om henne. En dag hittas en berömd idrottsstjärna död i närheten av Kyas hem och genast blir hon misstänkt i den mordutredning som inleds.
Jag är fortfarande lite osäker på vad jag egentligen känner för den här boken. Kanske dels för att den har blivit så otroligt omtalad och älskad. Jag hade nog väldigt höga förväntningar på den. Det tog mig ganska lång tid att läsa ut den. Inte för att jag på något sätt tycker att den var tråkig eller dålig utan mer bara lite lågmäld och långsam. För mig var den ingen riktig bladvändare.
Jag är en riktig naturnörd och det märks tydligt att författaren själv säkerligen också delar det intresset. Hon beskriver naturen och djuren på ett mycket vackert och fantastiskt sätt.
Jag kan inte låta bli att älska Kya. Redan från första stund väcker hon starka känslor. Vänskap och kärlek men också sorg och elände kantar hennes liv. Sista delen av boken är oerhört smärtsam och flera tårar rinner nerför kinden.
Jag har hört att det ska bli film av denna bok framöver och det ser jag absolut fram emot!
//Therese
Titel: Där kräftorna sjunger
Författare: Delia Owens
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2020
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar